Fysiskt resultat

Andra halvlek i referat - För bättre överblick

För att skapa bättre överblick över vad jag gjort under den andra gestaltingsperioden, kommer här en sammanfattning. 

Som bakgrund kommer här först bilder på det material jag ställde ut på första utställningen i november (länk till utställningen) och här är den slutreflektion jag skrev den 10:e november som en sammanfattning på gestaltningsperiod 1. (länk till slutreflektion)  

I min slutreflektion den 10:e november, skrev jag att jag i fortsättningen, i gestaltningsperiod 2, ville gå vidare med affischerna och prova sätta ut dem på fler ställen. Detta hade jag också fått som feedback på opponeringen; min opponent, mina klasskompisar och lärare var nyfikna på att se affischerna i större utsträckning på stan.  

Att börja andra halvlek med att sätta ut fler affischer i det offentliga rummet, kändes därmed som ett naturligt steg för mig, för att därigenom kunna se fler folks reaktioner, samt fortsätta skapa nyfikenhet och engagemang kring projektet.  I och med att också hashtaggen #oskrivenregel fanns refererad på affischerna, skulle detta också underhålla och expandera min interaktiva del i projektet. Ju fler som kom att delta via Instagram, desto mer objektiv skulle undersökningen bli. Jag beslutade mig därför för att massproducera några av affischerna och skriva ut dem i mindre (och billigare) format, A3 istället för A1, för att lättare kunna sprida ut dem runt om i staden. A3 är dessutom det största format som är tillåtet att sätta upp på offentliga affischväggar. 

Helgen den 15-17:e november åkte jag upp till Uppsala och Stockholm för att hälsa på vänner och inför min resa skrev jag ut fler affischer för att sätta upp även där. Jag valde att sätta upp dem på så folktäta platser som möjligt, samt där jag tycker att vi följer vissa rörelsemönster. (Se exempel på bilderna jag satte upp i Stockholm och Uppsala här)

Affischerna genererade en del reaktioner direkt på plats, men även via Instagram då jag  , när jag kommit tillbaka till Göteborg upptäckte att flera personer fotat mina affischer i Stockholm och Uppsala, publicerat med hashtaggen #oskrivenregel och börjat följa mig som användare. 

Inför handledningen sista veckan i november hade vi blivit ombedda att reflektera över begreppet Makt och relatera det till vårt arbete och till pedagogisk praktik. Här (länk) kommer en tankekarta jag gjorde inför handledningen 21/11. När jag reflekterade över mitt gestaltningsarbete kopplat till makt började jag tänka på Propaganda, vilket jag blev intresserad av att studera mer. (Länk till mina reflektioner kring kopplingen propaganda-gestaltning). De följande veckorna grottade jag därför ner mig i propagandans värld, studerade definitioner och begrepp och kollade upp olika typ av propaganda. Jag reflekterade även hur man kan arbeta med propaganda i skolan (se reflektion här). Som referens och inspiration i min research hade jag bland annat dessa snygga (länk) affischer som skapades i samband med Paris `68-rörelsen. Paris `68-affischerna inspirerade mig och gjorde att jag blev sugen på att prova olika typer av tryck. Innan hade jag ju framställt affischer digitalt i Indesign och bara arbetat med text, men ville nu prova trycka analogt på olika sätt. Jag valde att prova arbeta med screentryck, där man använder ram och rakel för att genom schabloner/stenciler trycka motiv på antingen papper eller textil och jag började prova mig fram på olika underlag.

I mitten av december hade vi introduktion till Rapport-skrivningen och därefter, samt över jul och nyår ägnades det mesta av min tid till att skriva den. Däremot fanns gestaltningen hela tiden med i mitt huvud eftersom det var den rapporten byggde på. Rapporten blev ett bra verktyg för att se gestaltningen utifrån och ge dess innehåll mening utanför den egna lilla bubblan. Trots att jag hela tiden haft en inre strävan i gestaltningen att undersöka de sociala konventioner som vi lever efter, blev mitt syfte och mina tankar mycket mer konkreta när jag var tvungen att redogöra för dem i akademisk text. Ytterligare något som jag tyckte stärkte gestaltningen var det faktum att jag upptäckte för mig helt nya sektioner och ämnesområden på biblioteket, exempelvis socialantropologi, som jag alltså nu läst på en hel del om. 

Dock tänker jag att upplägget kunde varit annorlunda, eftersom vi blev tvungna att teoribinda vårt arbete i efterhand, utan att ha haft litteraturseminarier eller tillsammans diskuterat eller kopplat till teorier innan rapportskrivingen. Eftersom rapporten skulle in i början av januari, medan gestaltningen inte skulle vara klar förrän den 14:e, utgör det fysiska resultat som presenteras i rapporten det jag hade hunnit färdigställa tills dess.

Något som jag hade nytta av i rapporten var att jag faktiskt hade genomfört en typ av opinionsundersökning via sociala medier för att samla in folks idéer och tankar om våra beteendemönster. Att ha en mer objektiv uppfattning om vad det finns för oskrivna regler, kändes viktigt och styrkte mitt empiriska underlag. 

När rapporten väl var inskickad kände jag mig ganska rådvill för vad jag skulle ställa ut. Hur skulle jag visa vad jag gjort de senaste veckorna/månaderna och att det samtidigt fanns en koppling till det jag gjorde under förra gestaltningsperioden? Beroende på vad vi föredrog kunde vi ju antingen se den första gestaltningsperioden som en språngbräda (och ta en helt annan riktning) eller helt enkelt fördjupa oss ännu mer i det vi börjat på. Eftersom jag tyckte mitt område blivit så intressant, i kombination med den respons jag fick på opponeringen, valde jag att fortsätta undersöka de sociala koderna och gräva djupare. 

Det jag tillslut nu valt att presentera, knyter samman hela gestaltningen både när det gäller tematik och uttrycksmedel. Dessutom har rapporten också påverkat det slutgiltiga resultatet av gestaltningen. Rapporten fick mig nämligen att inse vad mitt egentliga syfte var med gestaltningen och vad jag således ville förmedla till betraktaren. 

I nästkommande inlägg presenterar jag mitt verk i bild... 

    

Kasserat material i slutspurten

Under föregående vecka och helg har jag tryck, klippt, klistrat och ritat på en affisch som jag tänkte att jag skulle ha med på utställningen. Som motvikt mot de kliniska vita affischerna som jag gjort tidigare i gestaltningen, ville jag göra något som stod i kontrast till dessa. Eftersom jag själv tycker om sådant formspråk som är enkelt och stilrent, tvekar jag ofta inför sådana drag i processen då jag vet att risken finns att det blir kladdigt. Genom att gå emot mina egna preferenser och sedvanliga tillvägagångssätt, uppmanade jag mig själv att också tänja mina egna gränser. 

På en och samma yta skulle jag släppa loss och prova olika tekniker och använda olika färger, utan rädsla för att det skulle bli rörigt. (Någon som arbetat med collage och blandade tekniker genom konsthistorien är bland annat den ungerska Bauhaus-profilen Lazló Moholy Nagy.) För att koppla mitt motiv till syftet i gestaltningen, ville jag illustrera massa personer som bryter mot ett antal oskrivna regler. Sagt och gjort, såhär gjorde jag: 

Som bakgrund i min illustration ville jag ha fotografi, så förra veckan gick jag ut och fotade olika stadsbilder: Platser i det offentliga rummet där jag tänker att människor på något sett följer vissa outtalade regler. I Nordstan följer man t. ex. strömmen om man går, medan man vid Kopparmerra vid Kungsportsplatsen smälter in om man står-eller sitter stilla. Jag fotade några olika platser och skrev dagen därpå ut några av mina foton i stort format(A2) på HDK. 

Eftersom fotografierna skulle fungera som bakgrund i min bild, valde jag att skriva ut dem på matt papper. Detta möjliggjorde för både screentryck, kollage, teckning och måleri på samma bakgrund. Anledningen varför jag valde svart-vitt foto var att ytterligare förstärka kontrasten mellan verklighet och fantasi. Den regelrätta verkligheten vs. den galna fantasi där oskrivna regler kan brytas hur som helst. Vem leker inte med tanken ibland att göra något helt oväntat i det offentliga rummet. Typ peta på någon okänd, ställa sig och göra några dansmoves i väntsalen på banken... 

Jag beslutade mig för att arbeta i olika lager och började skissa och skära ut siluetter som jag sedan screentryckte med vit färg på bakgrunden. När de vita siluetterna torkat använde jag dem som underlag att klistra, färglägga och rita på, för att ge karaktär åt gestalterna i bilden.

Såhär blev det: Här har ni alltså Kopparmerra och vuxna människor som beter sig "konstigt". Min plan var att ha med denna bild eller en dylik på utställningen. Men jag beslutade mig i helgen för att kassera denna. Den funkar inte eftersom jag tycker den ger fel känsla. 

När jag ser på denna bild får jag känslan av kalas, karneval eller typ gårdsfest. Denna typ av illutration/montage får man att tänka på illustrationer i exempelvis Hem & Hyra; en rolig bild som illustrerar händelser och interaktion, som möjligtvis får en att höja på mungiporna lite...i bästa fall.... Som ni kanske märker är jag inte alldeles förtjust i denna skapelse. 

Hursomhelst, jag kommer förklara mina val och överväganden mer utförligt då jag i kommande inlägg tänker presentera det som jag faktiskt valt att hänga på utställningen på HDK...   

Vita fläckar

Klockan är 02.34 och det är vita fläckar överallt. Jag har tryckt hela dagen... screentryckt, vita siluetter på svartvita foton jag skrivit ut i stort format. Det är kladdigt och det tar tid, från skiss och tillverkning av stenciler, till själva tryckmomentet. NU är denna etapp klar och jag får gå och lägga mig.  I morgon går jag från screentryck till andra tekniker, men fortsätter på samma yta. 

Godnatt! 

Inspirerande hemtrakt

Idag har jag varit på två mycket intressanta utställningar på Västerbottens museum i Umeå. Den ena utställningen heter Ofrivilliga nomader och är gjord av Knutte Wester, vars arbeten handlar mycket om makt, samhällsstrukturer och deltagande. Västerbottens museum introducerar honom såhär: "Knutte Wester skildrar samhällets otillräckligheter genom att arbeta tillsammans med människor som på olika sätt drabbats av systematisk orättvisa. Ofta inleds Westers projekt med att han flyttar sin verksamhet till en plats där individer lever långt borta ifrån en medial radar, som barnhem eller flyktingförläggningar."

I just Ofrivilliga nomader skildras bland annat en pojke som bor på ett asylboende i Boliden och som mycket väl acklimatiserat sig till livet i det lilla norrländska samhället. Han har många vänner, pratar perfekt svenska med tydlig norrländsk dialekt, stortrivs i byn och drömmer om att bli fotbollsproffs. Knutte Wester blir under sin tid i Boliden mycket god vän med pojken som plötsligt en dag, tillsammans med sin familj, blir utvisad till Irak. Det var en mycket gripande utställning som hos mig framkallade starka känslor av orättvisa och ett ifrågasättande av systemet.    

Den andra utställningen heter Queering Sápmi och är resultatet av ett tre år långt projekt med syftet att synliggöra samiska homo-, bi- trans- och queerpersoners liv och erfarenheter. Utställningen består av livsberättelser och fotografier (både verklighetskildrande porträtt och iscensatta foton) från både anonyma och offentliga samer i Sverige, Norge och Finland. Queering Sápmi behandlar normer och kulturella förväntningar, vilket jag kan koppla till min gestaltning. 

Rapport och textiltryck

Hej skolbloggen. Nu är det verkligen dags för en uppdatering när det gäller min gestaltning. Dagarna runt jul har bara flugit iväg. Det brukar ju vara så, speciellt om man ska resa genom halva Sverige och återträffa familj, släktingar och vänner.  

Rapporten vi ska skriva i LDB 370 gnager och gnager i mitt bakhuvud. Jag har installerat en skrivhörna i mitt gamla flickrum. Ett stort skrivbord med mycket yta och allt som kan tänkas behövas till hands: Pennor, papper, lim, tejp, häftapparat och till och med en skrivare. Lyx! Så nu skriver jag varje dag. Är dock fortfarande på jakt efter bra och vettiga böcker som berör tematiken kring oskrivna regler och sociala koder. Tips mottages tacksamt! 

Sedan sist har jag fortsatt att screentrycka och det känns som att jag har lärt mig processen, från skiss och tillverkandet av en stencil/schablon, till blandning av akrylfärg och medium, tejpning av ramen och själva tryck-momentet. Samt-mycket viktigt-rengöringen av ramen. I samband med mitt premiärtryck så väntade jag några minuter för länge, så duken är för evigt märkt med "Ingen reklam tack". Se tidigare inlägg. Tragikomiskt och sant. Nu vet jag bättre och har bland annat tryckt de t-shirts som ni ser på fotona nedan. Det ena trycket är inspirerat av New Yorks metro och blev en julklapp till pappa Per Holm, P H, som är född i lilla byn Tidan år ´57. Den andra t-shirten har motivet av ett skoterspår, till min skoterkörande bror. 

Pedagogisk reflektion - Propaganda i skolan

Genom att arbeta med Propaganda i bildundervisningen tror jag bland annat att man kan bidra till att öka elevernas bildläskunnighet, visual literacy.

Genom att analysera aspekter som avsändare-budskap-mottagare samt denotation och konnotation, kan man öka elevernas medvetenhet om bildens påverkan, samt lära dem att kritiskt granska olika budskap som de möts av i samhället. Det är viktigt att vara medveten om att det inte bara är genom reklam som olika aktörer försöker övertyga oss (när det gäller reklam handlar det om att avsändaren försöker få oss att köpa en viss produkt/tjänst, alltså påverka vår konsumtion), utan att det även finns aktörer som, genom att använda propaganda, vill påverka våra åsikter. 

Speciellt i en tid då tex. främlingsfientliga krafter lyckats sprida sina budskap och faktiskt lyckats få folk på sin sida, är det viktigt att lära ungdomar att kritiskt granska källor och göra dem medvetna om olika strategier som avsändaren använder för att övertyga mottagaren. Hur kan man tex. kombinera text och bild på ett effektfullt sätt och vilka attribut och symboler man kan använda för att förmedla ett budskap, samt vilka känslor man kan anspela på? Genom att själva vara bekanta med olika retoriska knep och tillvägagångssätt, förstår man också bättre de budskap man möts av och kan ifrågasätta dessa. 

Experimenterar med screentryck

Jag äger nu en ram, rakel och färger för screentryck (se länk här för förklaring av screentryck) som jag börjat bekanta mig med i veckan. Jag har tidigare gjort mina affischer digitalt, men nu provar jag alltså screentryck, som är en mycket gammal hantverksteknik. Det är både pilligt, tidskrävande och kladdigt, men riktigt kul! Så, nu kör vi!  

Kolla in Världens minsta tryckeri (länk). Vill ha! :)

Paris ´68

Under Kulturnatta besökte jag sockerbruket, där jag såg en utställning bestående av dessa snygga posters från studentupproret i Paris 1968.