torsdag 31 oktober 2013

Inför sista handledningen

Under senaste handledningen konstaterade vi att det, till slut, var dags att börja knyta ihop påsen och planera för redovisingen/utställningen. 

Efter att ha startat upp instagramkontot @oskrivenregel och facebookgruppen "Skriv ner en oskriven regel" har många bidrag trillat in från alla möjliga människor. Vid förra veckans handledning, då jag precis dragit igång aktiviteten på Instagram, gick det dock lite segt, men efter att ha tagit till virtuella knep såsom #hashtags och överdriven aktivitet (vilket resulterat i Iphone tumme, en variant av musarm, samt nu väldigt långsamt 3G), har mitt budskap och min uppmaning spridit sig. 

På Instagram startade jag alltså användaren Oskrivenregel där jag började lägga upp foton på folk tillsammans med de oskrivna regler de skrivit. Via hashtaggen #oskrivenregel kunde folk även lägga upp egna bidrag och länka dem till min användare, vilket resulterat i bidrag från både vänner och obekanta. 

Det samma gäller med mitt event på facebook, där många deltagit, diskuterat och skrivit ner förslag på oskrivna regler. 

Förutom min aktivitet i de sociala medierna, har jag fortsatt att klistra upp lappar på stan, nu främst inuti bussar och spårvagnar. 

Jag har så klart även funderat på vad jag ska göra av alla oskrivna regler och hur jag ska presentera min gestaltning. Eftersom en idé hela tiden funnits att synliggöra de osynliga, oskrivna reglerna, ville jag gärna ta det ett steg längre och inte bara låta reglerna synas i olika människors facebook-och Instagramflöden. Jag kommer därför framkalla ett stort antal av de regler jag fått in via Instagram, eftersom vikten av andras deltagande varit en röd tråd genom mitt arbete.  

Förutom att printa ut många #oskrivenregel-bilder, ville jag även binda några av reglerna till sina platser och synliggöra dem precis i den miljö där de gäller/förväntas följas. Jag har därför valt att designa affischer som kopplas till några utvalda oskrivna regler. Affischerna gjorde jag färdigt idag, torsdag, och dessa kommer jag placera ut på utvalda ställen i stan och dokumentera. 










tisdag 29 oktober 2013

torsdag 24 oktober 2013

Veckan som gått


Inför förra handledningen hade jag bett olika personer skriva ner varsin oskriven regel, varpå jag fotade dem med den nu skrivna regeln framför sig. Under den senaste veckan har jag fortsatt mitt sökande efter oskrivna regler i det offentliga rummet och har funderat på hur jag ska gå vidare.  

Själv har jag nu, efter att ingående ha betraktat offentliga platser och reflekterat kring vilka sociala koder som finns, väldigt många idéer och förslag på oskrivna regler i staden. Dock vill jag inte att mitt projekt ska baseras på mina föreställningar, utan att så många som möjligt ska bidra. Jag tänker att ju fler människor som funderar ut och skriver ner en regel, desto mer objektivt blir mitt insamlande. Det jag vill är ju att synliggöra någon slags allmän uppfattning om sociala normer och för att ta reda på det kan jag ju inte komma på alla regler själv. 

Efter några tafatta försök att få folk att skriva ner regler på stan, insåg jag att jag måste prova andra vägar. Folk hade antingen inte tid eller så ville de inte förstå vad jag höll på med. Vissa trodde antagligen att jag försökte värva dem till någon organisation, eftersom jag gick runt med papper och penna. För att gå vidare funderade jag på hur jag istället skulle nå ut till folk och få dem att bidra till regelverket. Så, hur når jag ut till folk och får dem att bidra, utan att de känner sig påhoppade?   

Jag beslöt mig för att använda den virtuella världen som redskap, eftersom folk i allmänhet, av någon anledning, ofta vågar lite mer när de inte behöver socialisera face-to-face. Jag bestämde mig för att skapa ett anonymt (ej längre) Instagram-konto, samt en ny hashtag, så att folk kunde bidra med sina förslag på det sättet. Jag har även skapat en ny mail-adress, för alla som inte har Instagram.

@oskrivenregel
#oskrivenregel
oskrivenregel@hotmail.com

Väl gjort... Hur får jag folk att tagga, hashtagga eller maila sina oskrivna regler till mig? Som ett experiment skrev jag massa lappar som jag satte upp på olika ställen i stan och förutom stolpar, väggar och busskurer, fick även toaletterna på andra långgatans lite extra lektyr.







onsdag 16 oktober 2013

Referens

angående att ta någon annans perspektiv
angående livsviktigt civilkurage

Veckorapport


Under de första gestaltningsveckorna har jag utforskat världen omkring mig bland annat utifrån ett mini- VS. megaperspektiv, bland annat genom att leva mig in i hur Pocahontas, Barbie och Ken skulle kunna uppfatta vår värld. Dockorna har framför allt varit ett verktyg i min process och ett medium för att betrakta omgivningen utifrån ett annat perspektiv. Genom att aktivt försöka se världen med någon annans ögon, är det lättare att uppmärksamma sådant som vi annars ser som självklarheter.  

Förra veckan nämnde jag att jag vill återknyta till Vasaplatsen och staden i allmänhet. Jag har under veckan därför koncentrerat mig på det offentliga rummet och har reflekterat och undersökt hur det ser ut och vad som händer där. Vad finns det för mönster, flöden och regler? Vad har vi för vanor och beteenden och vad är den sociala normen i stadsrummet? Vad finns det för oskrivna regler och vem bestämmer över dessa? 

För att undersöka olika fysiska och psykiska mönster i staden har jag under de senaste dagarna varit på stadsexpedition. Jag har iakttagit och fotat folk som väntar på spårvagnen eller bussen, står i kö, vilar, väntar på någon kompis, äter eller som på andra sätt uppehåller sig på offentliga platser. Några av de foton jag tagit finns publicerade här nedanför, tre inlägg tillbaka:  

Jag har även bett olika personer fundera ut något som de uppfattar som en oskriven regel i det offentliga rummet. Den oskrivna regeln fick de därefter skriva ner stort och tydligt på ett vitt papper och hålla upp framför ansiktet, varpå jag fotade. Många oskrivna regler blev härmed synliga. I inlägget "skriv ner en osynlig regel" ser ni några av fotona.       

Gruppuppgift i bildananlys

Parallellt med gestaltningsarbetet läser vi bland annat en delkurs i bildanalys där vi i veckan har vi genomfört följande gruppuppgift: 

"Välj ut en bild som ni tycker känns intressant utifrån hur människor representeras. Gör en denotativ beskrivning och en konnotativ analys. Denna lämnas i skriftform, som mindmap eller text. Sedan rekonstruerar ni bilden som en fotografisk gestaltning med hjälp av er själva.  Utifrån diskussioner, analyser och problematiserande gör ni till sist en egen fotografisk tolkning av bilden. Ni använder fortfarande er själva som aktörer men ni gör nu en parafras." 





Bildanalys Utifrån fotot ”Krypskyttens offer”

Dennotation:

Ett dokumentärt färgfoto i liggande format. Det är en gatubild, en man sitter på en entrétrappa lutad mot en stängd skottskadad ståljalussi. Till höger om honom ligger ett lik svept i vitt lakan på gatan. Blod har sipprat igenom svepningen och rinner även ut i gatubeläggningens springor och mellanrum.

Bilden är indelad i tydliga zoner. En horisontallinje går tvärs över hela fotot, en tredjedel från botten. Den horisontala linjen bildas av linjen där gatans trottoarbeläggning möter husväggen. I mitten av fotot bildas en centrumlinje av husväggen. Husväggen syns bara i centrum, för den har nerdragna jalussier i plåt på vardera sida. Framför den högra jalussin, som går hela vägen ner till gatan, ligger svepningen. Den vänstra jalussin går ned till de två trappsteg som bildar entrétrappa.

Det finns tydliga linjer i bilden. Trappan, jalussierna, liket, trottoaren är alla horisontella linjer. Den vertikala linjen bildas av väggen mellan jalussierna och i viss mån av mannen som sitter framför den vänstra jalussin. Mannens sittställning skapar många olika riktningar. Hans blick är riktad snett uppåt vänster. Hans högra ben är vinklat och skapar två olika diagonala riktningar, hans vänstra ben skapar en framåtgående, vertikal riktning. Tillika skapar hans axlar och händer olika riktningar i bilden. I fotot skapas också en läsriktning i relationen mellan mannen och liket.

Färgskalan är mestadels i brända ljusa toner, trottoarens ljusgrå, trappans ljusgula och väggens ljusbeige färg. Jalusiernas skavda och skottskadade mörkt gröna färg bryter den annars så ljusa omgivningen. Mannen som sitter på trappen har ljusa kläder på överkroppen, där han lutar sig mot den mörkgröna jalussien. Hans byxor, strumpor och skor är svarta och står i opposition till de färger där de är placerade, det vill säga på den ljusgula, sandsvepta trappan och den grå trottoaren. Blodfläckens röda färg står i stark kontrast till den vita svepningen och blodspillets mörkare röda färg förstärker gatubeläggningens mönster.

Konnotation:

Känslan i bilden/fotografiet fångar in sorg, maktlöshet, liv och död. Mannen, vars blick pekar upp mot himlen, ser ut att be till högre makter. Ansiktet uttrycker sorg och hopplöshet. Hans händer vilar öppna på hans ben i en bedjande position, kanske i ett sista försök att klamra sig fast i hoppet. En vädjan till en högre makt i ett hjälplöst tillstånd. 

Mannens uttryck, hans blick och bedjande händer, kan lätt kopplas till religiösa symboler, exempelvis Jesus död på korset, en symbol för krig, orättvisor och människans ondska. Mannens visar också upp en blottad strupe, som många gånger används metaforiskt i bilder. Den blottade strupen visar på utsatthet och underläge. Bredvid mannen ligger en död människa inlindad i ett vitt lakan. Blodet sipprar ut genom lakanet och ut på den kullerstensbelagda trottoaren. I bilden ryms både liv och död, hopplöshet och hopp samt en vädjan.  

Skriv ner en oskriven regel.











onsdag 9 oktober 2013

Förresten:

Här kommer lite kryptisk poesi inför morgondagens utforskande:

Lek, Piaget, Vygostij 
Leker vuxna? 
Rebellion and abnormal
Breaking the law
Vågar du?
Vilka regler finns? Varför?
Detta ska jag undersöka  

God natt!

tisdag 8 oktober 2013

Processen processen processen


Såhär i början av gestaltningen har mitt arbete främst skett i tankarna, varför jag inte varit så bra på att uppdatera bloggen och dokumentera mitt arbete. Med erfarenhet från tidigare gestaltningsprojekt på HDK, vet jag dock att det är precis såhär min uppstart fungerar. De första veckorna går väldigt trögt när det gäller reell produktivitet och dokumentation, medan arbetet i huvudet går på högvarv: idéerna kokar över, jag tänker, associerar, kommer med invändningar, ifrågasätter, får nya idéer… Och nya… Helt normalt kan tyckas, men fasen vilken huvudvärk det kan ge.

För att fly kaoset brukar jag därför några gånger i veckan dra till skogs, där många spretiga och förvirrade tankar brukar falla på plats. Således utser jag härmed skogen som ett nödvändigt verktyg i min process.

 Nåväl... Så till saken: Var står jag nu? 

Innan handledningen i torsdags hade jag bland annat utforskat världen bak-och fram och gått på skattjakt med Barbie och Pocahontas ögon (intagandes ett miniatyr-perspektiv). 

Under handledningen associerade mina klasskompisar bland annat mitt utforskande till Svenska HollywoodfruarReal life Barbie och How to look like a doll-fenomenet. Detta var associationer kopplade till just Barbie som produkt och här finns såklart otroligt många viktiga aspekter att ifrågasätta, kritisera och reflektera över, bland annat frågor rörande genus, skönhetsideal och identitet. 

I detta stadie har jag dock främst använt Barbie som redskap för att utforska miljön runt omkring mig ur ett annat perspektiv (ifrån en mini-människas ögon). Fokus ligger alltså inte på Barbien i sig utan på det som Barbie ser. Barbies roll i min process är alltså inte att vara den som blir betraktad, utan att vara betraktaren. 

Ur en mini-människas perspektiv blir allt runt omkring en såkart i MEGA-size. En kapsyl kan bli en skål, en tablett-ask kan bli en brevlåda, en servett kan bli ett badlakan, en krukväxt kan bli ett träd, en sten kan bli ett berg, ett rönnbär kan bli en tomat osv. Se föregående inlägg. Viktiga ingrediens i min undersökning är, som ni kanske förstår, fantasin och leken. 

Vidare har jag försökt återknyta till den plats som hela klassen fick som utgångspunkt i uppstarten av gestaltningen, nämligen Vasaplatsen. Jag har reflekterat över staden, det offentliga rummet, hur det ser ut och vad som händer där. Vad finns det för strukturer, flöden, mönster och regler? Vad har vi för vanor och beteenden och vad är normen? Vad finns det för oskrivna regler och vem bestämmer över dessa? Är vi människor i många fall så rutinmässiga flockdjur att vi glömmer bort att reflektera över normer och strukturer? 

Så det är här jag står nu... I dessa funderingar kring fysiska och psykiska mönster i staden, vilka jag ämnar undersöka de kommande dagarna. Undrar om jag ska ta med mig Barbie, Ken och Pocahontas? Eller om jag ska lämna mini-perspektivet hemma ett tag... 

Bloggintresserade