Här kommer lite kryptisk poesi inför morgondagens utforskande:
Lek, Piaget, Vygostij
Leker vuxna?
Rebellion and abnormal
Breaking the law
Vågar du?
Vilka regler finns? Varför?
Detta ska jag undersöka
God natt!
onsdag 9 oktober 2013
tisdag 8 oktober 2013
Processen processen processen
Såhär i början av gestaltningen har mitt arbete främst skett i tankarna, varför jag inte varit så bra på att uppdatera bloggen och dokumentera mitt arbete. Med erfarenhet från tidigare gestaltningsprojekt på HDK, vet jag dock att det är precis såhär min uppstart fungerar. De första veckorna går väldigt trögt när det gäller reell produktivitet och dokumentation, medan arbetet i huvudet går på högvarv: idéerna kokar över, jag tänker, associerar, kommer med invändningar, ifrågasätter, får nya idéer… Och nya… Helt normalt kan tyckas, men fasen vilken huvudvärk det kan ge.
För att fly kaoset brukar jag därför några gånger i veckan dra till skogs, där många spretiga och förvirrade tankar brukar falla på plats. Således utser jag härmed skogen som ett nödvändigt verktyg i min process.
Innan handledningen i torsdags hade jag bland annat utforskat världen bak-och fram och gått på skattjakt med Barbie och Pocahontas ögon (intagandes ett miniatyr-perspektiv).
Under handledningen associerade mina klasskompisar bland annat mitt utforskande till Svenska Hollywoodfruar, Real life Barbie och How to look like a doll-fenomenet. Detta var associationer kopplade till just Barbie som produkt och här finns såklart otroligt många viktiga aspekter att ifrågasätta, kritisera och reflektera över, bland annat frågor rörande genus, skönhetsideal och identitet.
I detta stadie har jag dock främst använt Barbie som redskap för att utforska miljön runt omkring mig ur ett annat perspektiv (ifrån en mini-människas ögon). Fokus ligger alltså inte på Barbien i sig utan på det som Barbie ser. Barbies roll i min process är alltså inte att vara den som blir betraktad, utan att vara betraktaren.
Ur en mini-människas perspektiv blir allt runt omkring en såkart i MEGA-size. En kapsyl kan bli en skål, en tablett-ask kan bli en brevlåda, en servett kan bli ett badlakan, en krukväxt kan bli ett träd, en sten kan bli ett berg, ett rönnbär kan bli en tomat osv. Se föregående inlägg. Viktiga ingrediens i min undersökning är, som ni kanske förstår, fantasin och leken.
Vidare har jag försökt återknyta till den plats som hela klassen fick som utgångspunkt i uppstarten av gestaltningen, nämligen Vasaplatsen. Jag har reflekterat över staden, det offentliga rummet, hur det ser ut och vad som händer där. Vad finns det för strukturer, flöden, mönster och regler? Vad har vi för vanor och beteenden och vad är normen? Vad finns det för oskrivna regler och vem bestämmer över dessa? Är vi människor i många fall så rutinmässiga flockdjur att vi glömmer bort att reflektera över normer och strukturer?
Så det är här jag står nu... I dessa funderingar kring fysiska och psykiska mönster i staden, vilka jag ämnar undersöka de kommande dagarna. Undrar om jag ska ta med mig Barbie, Ken och Pocahontas? Eller om jag ska lämna mini-perspektivet hemma ett tag...
måndag 30 september 2013
Gestaltning
Efter att under september månad betat av delkurser/moment som Samtidskonstteori och Digital dokumentation, ligger nu fem veckors GESTALTNING framför oss. Fokus ligger på processen och ramarna för uppgiften är nästan obefintliga. Jag har svårt att sammanfatta vad jag ska göra under de kommande fem veckorna eller sia om vad det ska resultera i; Med all rätt, för det är utforskandet som är primärt.
Som inledning till gestaltningen har vi bland annat uppmanats att öppna ögonen och se saker från andra synvinklar (se tidigare inlägg) med nya/andra ögon samt att samla på saker vi hittar på stan och i miljön runt omkring oss.
I tidigare inlägg nämnde jag även kryptiskt Barbie och Pocahontas, som jag tänkte ta till hjälp av i mitt samlande, vilket i denna första etapp sker utifrån ett miniatyrperspektiv. Här är en del av dagens skörd:
| So what do we have here? One apple, a giant tin of HP-sauce(?), meat loaf(?), chickpeas(?), artichokes(?) and kalamata olives(?)... |
torsdag 26 september 2013
Fotouppdrag
Denna vecka har vi haft digital dokumentation och foto på schemat vilket inleddes med en lektion i måndags där vi, förutom en övergripande introduktion inom de tekniska bitarna, fick veckans två fotouppgifter presenterade.
Den första uppgiften innebar att vi skulle fota ett objekt som betyder något för oss, medan den andra uppgiften bestod i att dokumentera människor (minst två personer) som utför någon typ av syssla. Här kommer mina två foton:
Den första uppgiften innebar att vi skulle fota ett objekt som betyder något för oss, medan den andra uppgiften bestod i att dokumentera människor (minst två personer) som utför någon typ av syssla. Här kommer mina två foton:
![]() |
| Mensdjuret, oranga gubben och hockeyspelaren från Brännö. ISO: 400, Bländare: F8, Slutartid: 1/60 |
| Byggarbetare på Grönsakstorget. ISO: 200, Bländare: F8, Slutartid: 1/2 |
| Rökpaus |
![]() |
| Utanför Saluhallen |
![]() |
| Arbetsglädje |
![]() |
| Tre personer i arbete under stängningstid. Städning, disk, undanplock och dagskassa. |
![]() |
| Två personer som fotar |
Motsatt håll
Jag är ganska ofta ute och promenerar eller springer i Ruddalen och Änggårdsbergen (mina substitut till de Norrländska skogarna?) och efter lite spekulation har jag kommit fram till att jag, av någon anledning, nästan alltid tar samma håll runt: Nämligen MOTURS… Konstigt.
I veckan bestämde jag mig därför för att byta håll på mina rundor. Det kan verka som en futtig förändring, men det faktum att jag bytte håll genererade många upptäckter i form av nya stigar, stenar, träd, klipphällar, bänkar, former och utrymmen som jag inte sett tidigare. En annan intressant upptäckt var att jag mötte helt andra människor och hundar än jag brukar. Kanske var det mina moturs-kompisar som nu plötsligt blev synliga? I motsatt håll syntes plötsligt, naturligt nog, allt det som tidigare undgått min radar.
Något som är spännande med både Ruddalen och Änggårdsbergen är att det är väldigt kuperat och klippigt, vilket ju påverkar intrycken och vilken bild man får av helheten. Mycket nerförs-och uppförsbackar gör att det händer något, det blir bra dramaturgi i "slingan", då man får kämpa sig uppför, koncentrera sig på att inte snubbla nerför och då och då hoppa (a.k.a. leka vildhäst) över stenar och rötter. Trots att man måste ha huvudet på skaft vänjer man sig ju ganska snabbt vid sin runda och kan nästan koppla bort och gå på autopilot. Att ta motsatt håll på en rutinmässig runda kräver mer fokus och ger som sagt många nya intryck.
I skogen fick jag förresten för mig att jag ville samla på färger. Också dök Barbie och Pocahontas ständigt upp i huvudet... Mer om det sen!
I veckan bestämde jag mig därför för att byta håll på mina rundor. Det kan verka som en futtig förändring, men det faktum att jag bytte håll genererade många upptäckter i form av nya stigar, stenar, träd, klipphällar, bänkar, former och utrymmen som jag inte sett tidigare. En annan intressant upptäckt var att jag mötte helt andra människor och hundar än jag brukar. Kanske var det mina moturs-kompisar som nu plötsligt blev synliga? I motsatt håll syntes plötsligt, naturligt nog, allt det som tidigare undgått min radar.
Något som är spännande med både Ruddalen och Änggårdsbergen är att det är väldigt kuperat och klippigt, vilket ju påverkar intrycken och vilken bild man får av helheten. Mycket nerförs-och uppförsbackar gör att det händer något, det blir bra dramaturgi i "slingan", då man får kämpa sig uppför, koncentrera sig på att inte snubbla nerför och då och då hoppa (a.k.a. leka vildhäst) över stenar och rötter. Trots att man måste ha huvudet på skaft vänjer man sig ju ganska snabbt vid sin runda och kan nästan koppla bort och gå på autopilot. Att ta motsatt håll på en rutinmässig runda kräver mer fokus och ger som sagt många nya intryck.
I skogen fick jag förresten för mig att jag ville samla på färger. Också dök Barbie och Pocahontas ständigt upp i huvudet... Mer om det sen!
måndag 23 september 2013
De tre små vännerna och jag
I fredags skulle vi ha med vår lilla vän. Jag var tyvärr tvungen att jobba den dagen, så min lilla vän och jag kunde inte komma. Men det kanske bara var bra eftersom jag ville ha med TRE små vänner. Istället får mina tre små vänner hävda sig här ett tag i rampljuset på min blogg. Helt okej kompensation.
Till på fredag ska vi förresten bland annat fota något objekt som betyder något för oss. Så: Heeey! Här var jag visst händelserna i förväg.
Till på fredag ska vi förresten bland annat fota något objekt som betyder något för oss. Så: Heeey! Här var jag visst händelserna i förväg.
fredag 1 juni 2012
Superblomman och spelet
Nu är gestaltningsarbetet avslutat och nedan ser ni bilder på superblomman och kortspelet som jag presenterade på redovisningen. Min gestaltningsprocess innebar att jag grottade ner mig i botanik, lånade floror i Botaniska trädgårdens bibliotek, samlade och torkade växter i Linnés anda, gjorde ett herbarium, lärde mig växternas latinska namn och egenskaper respektive svagheter osv.
Utifrån lärdomarna av mitt botanik-nörderi utformade jag spelet "The survival of the fittest", ett kortspel där olika växter ställs mot varandra under olika förutsättningar och årstider.
Mitt tillvägagångssätt är att jag ritat av olika växter, varav en del av dem från fysiskt tillstånd (tex. vitsippan, lyckliga Lotta och krokusen som jag hade framför mig hemma), medan jag fick googla fram foton på de som jag inte kunde hitta ute. Jag gör ganska ofta så att jag rita av foton från datorn genom att ställa upp dataskärmen på något bord, också sätter jag mig på en stol en bit bort med skissblock och ritar av ungefär det jag ser. Ett lättillgängligt sätt att avbilda sådant som inte finns att rita av hemma. Superblomman (a.k.a kortlekens ess) är förresten helt tagen ur min egen fantasi, vilket kanske förklarar dess aningen surrealistiska utseende.
Blyertsskisserna fyllde jag i med svart penna och komponerade ihop de olika bilderna så att alla olika kort skulle ha en hyffsat enhetlig profil. Jag inspirerades mycket av estetiken i gamla skolplanscher, men ville sätta en egen, mer avskalad och grafisk prägel på det hela. Jag uteslöt färg både för att jag ville rikta mer fokus på andra egenskaper (eftersom växter vanligtvis förknippas mycket med färg) och för att det tilltalade mig mer rent estetiskt.
En mer utförlig förklaring, reflektion och sammanfattning av gestaltningsarbetet hittar ni i föregående inlägg.
Utifrån lärdomarna av mitt botanik-nörderi utformade jag spelet "The survival of the fittest", ett kortspel där olika växter ställs mot varandra under olika förutsättningar och årstider.
Mitt tillvägagångssätt är att jag ritat av olika växter, varav en del av dem från fysiskt tillstånd (tex. vitsippan, lyckliga Lotta och krokusen som jag hade framför mig hemma), medan jag fick googla fram foton på de som jag inte kunde hitta ute. Jag gör ganska ofta så att jag rita av foton från datorn genom att ställa upp dataskärmen på något bord, också sätter jag mig på en stol en bit bort med skissblock och ritar av ungefär det jag ser. Ett lättillgängligt sätt att avbilda sådant som inte finns att rita av hemma. Superblomman (a.k.a kortlekens ess) är förresten helt tagen ur min egen fantasi, vilket kanske förklarar dess aningen surrealistiska utseende.
Blyertsskisserna fyllde jag i med svart penna och komponerade ihop de olika bilderna så att alla olika kort skulle ha en hyffsat enhetlig profil. Jag inspirerades mycket av estetiken i gamla skolplanscher, men ville sätta en egen, mer avskalad och grafisk prägel på det hela. Jag uteslöt färg både för att jag ville rikta mer fokus på andra egenskaper (eftersom växter vanligtvis förknippas mycket med färg) och för att det tilltalade mig mer rent estetiskt.
En mer utförlig förklaring, reflektion och sammanfattning av gestaltningsarbetet hittar ni i föregående inlägg.
![]() |
| Spelets regler |
![]() |
| Årstidskorten |
![]() |
| Vårblommorna |
![]() |
| Sommarblommorna |
![]() |
| Höstväxterna |
![]() |
| Vinterväxterna |
![]() |
| Superblomman & den svaga Lyckliga Lotta |
torsdag 31 maj 2012
Avslutande blogginlägg
Sammanfattning av gestaltningsarbetet med temat Konflikt, våren 2012:
VAD?
Jag började gestaltningsarbetet med att fundera över temat konflikt och ordets innerbörd. Jag gjorde tankekartor och mitt huvud svämmade över av associationer. Jag ville komma igång med min process genom att göra något praktiskt, istället för att bara blir snurrig av alla funderingar.
Jag bestämde mig för att ta mig an en personlig konflikt som jag länge dragits med, nämligen min "ritkramp". Med ritkramp syftar jag på att jag ofta känner mig hämmad i mitt tecknande, trots att jag tycker mycket om att rita. Jag har svårt att teckna något slarvigt och spontant, dels för att jag inte vet vad jag ska rita, men också för att jag har en bild av att det måste bli bra. Som utgångspunkt satte jag upp målet att rita en teckning om dagen och lägga upp på bloggen. Bilderna behövde inte falla under temat konflikt, men de kom ändå att handla mycket om mina egna små dilemman i vardagen. Målet med att teckna varje dag var en bra strategi för att kicka igång min process och komma igång regelbundet med bloggen.
Efter ungefär en veckas tecknande kände jag att jag ville komma vidare. På mitt extrajobb på SFI ( Svenska för invandrare ) mötte jag många elever som flytt från krig och hot, sådant som jag skulle definiera som "riktiga" och stora konflikter. Samtidigt har jag gått runt och tänkt på små konflikter som inte är lika tydliga, som personliga konflikter inom oss, fobier, störningar, komplex osv. Jag associerade också till fysiska föremål, tex magneter ( som dras till- eller stöter bort varandra beroende på vilken sida de konfronteras med) och hur olika beståndsdelar påverkar hur olika saker, varelser, djur och människor samarbetar och/eller är i konflikt med varandra och omgivningen. Ett ord dök upp i mitt huvud som en metafor till konflikt, nämligen "trassel". Trassel är något invecklat och ju längre man väntar med att reda ut, desto trassligare blir det, liksom med konflikter. Jag uppmärksammade trasslet i naturen och de komplexa system som allt är uppbyggt av. Samtidigt som grenar, buskar och rötter kan se trassliga ut, är allt organiserat för att fungera i symbios med omgivningen. Naturens trassel ledde mig in på tankar om biologi, naturvetenskap och Darwins teorier om "The survival of the fittest".
Jag bestämde mig för att spinna vidare på naturens konflikter eftersom det där fanns mycket att hämta och jobba vidare med. I låg- och mellanstadiet fick jag specialundervisning i matte eftersom jag tyckte det var både tråkigt och otroligt obegripligt. Genom att nu frivilligt nörda in mig på ett naturvetenskap, konfronterade jag därmed ännu en personlig konflikt, eftersom jag alltid lidit mig igenom naturkunskap-, fysik- och mattelektionerna under min skolgång.
HUR?
För att bekanta mig mer djupgående med växtriket tog jag promenader i olika naturområden för att inspireras, tänka och fotografera. För att dokumentera mitt undersökande började jag samla växter för att torka och göra ett eget herbarium. Parallellt med mitt herbarium samlade jag på mig böcker för att läsa om växters olika egenskaper och levnadsvillkor. Jag fick bland annat möjlighet att botanisera bakom kulisserna i Botaniska bibliotekets arkiv, där jag fick mycket inspiration från över hundra år gamla floror.
Jag tog en avstickare några dagar till Spanien, där jag passade på att plocka blommor som inte växer i vårt klimat, samt besöka Valencias Botaniska trädgård. Jag funderade på vart mitt arbete skulle leda och såg inte mitt påbörjade herbarium som min slutprodukt, trots att det haft en betydande roll i arbetet.
Eftersom jag under processen läst mycket om olika växters egenskaper och förutsättningar dök idéer upp om att skapa en egen superblomma. I en superblomma skulle jag kunna kombinera olika växters bra egenskaper och skapa något som skulle vara anpassat till att överleva alla utomstående påfrestningar. I samband med min idé att designa en superblomma, fick jag även idén att göra ett spel. I ett spel skulle jag verkligen kunna dra nytta av olika växters egenskaper och förutsättningar i naturen. I ett spel skulle även min superblomma kunna agera högsta kortet eller esset i leken, som skulle överleva alla utomstående påfrestningar.
VARFÖR?
Med spelet ville jag främst lyfta fram ATT det finns konflikter i naturen och ATT olika blommor är anpassade för olika årstider och förhållanden. Blommorna i spelet slår inte ut varandra, däremot klarar sig vissa blommor bättre under vissa årstider, vilket man lär sig av spelet. Spelets syfte är därmed inte att blommorna ska vara i konflikt med varandra, utan tanken är att man ska lära sig när olika växter växer som bäst. Spelet kan alltså användas som ett pedagogiskt redskap, då spel är ett roligt och interaktivt sätt att lära. Med jobbiga minnen från matten och naturvetenskapen i skolan, förespråkar jag härmed inte att alla barn ska lära sig den svenska floran. Däremot kan man ju lika gärna lära sig blommors egenskaper som figurerna i World of Warcraft?
Idén om superblomman grundade sig mycket i olika tankar jag haft kring etik och människors påverkan på naturen. Genom forskning, nya kunskaper och tekniker, kan man idag i stor utsträckning påverka och förändra växters egenskaper genom exempelvis genmanipulation. Jag har funderat över den omdebatterade frågan om "att designa ett eget barn" och samhällets kluvna inställning till dessa nya möjligheter/risker. Att förändra växters gener efter människans ( påhittade ) behov; exempelvis genom att skövla frisk skog för att plantera granar vars storlek är exakt anpassad till industrin, är också företeelser som jag haft med mig och velat ifrågasätta. Är det rätt att gå in och påverka gener, bara för att tillfredsställa våra egna behov och önskemål, eller borde vi acceptera det som redan finns och rätta oss själva efter det? Är vi människor villiga att avstå vissa bekvämligheter eller vill vi absolut agera plastikkirurger i naturen. Med superblomman ville jag delvis leka med tanken att utforma en växt som överlever allt, samtidigt som den är anpassad så att människan kan utnyttja den till fullo. Jag ville även belysa de etiska frågor som kommit med de nya vetenskapliga metoderna, som kanske både kan ge positiva och negativa konsekvenser. Var går gränsen i vårt designande? Kanske måste vi ge avkall för vår lathet och exempelvis ställa bilen - istället för att designa en superblomma som älskar avgaser?
Reflektion över processen
Jag tycker jag har lärt mig mycket under gestaltningen, speciellt när det gäller att verkligen lägga fokus på processen. Tidigare har jag haft en tendens att direkt börja fantisera om slutprodukten. Jag vill gärna att resultatet ska bli snyggt och kan ofta inte undvika att tänka på redovisningen redan innan jag börjat med processen. Under detta arbete intalade jag mig därför att vänta med att tänka på slutprodukten, något som jag faktiskt inte heller gjorde förrän drygt en vecka sedan. Sistan veckan blev därmed stressig gällande färdigställandet. Men jag är både förvånad och glad att jag kunnat fokusera så länge på processen. Under dessa veckor har jag tecknat, fotat, bloggat, sett och lyssnar på dokumentärer, samlat fakta, läst böcker, samlat växter, torkat blommor, gjort ett eget herbarium osv. Avslutningsvis har jag även tecknat kortlekens spelkort och målat en tavla. Alla dessa varierade tillvägagångssätt har bidragit till utvecklingen i processen och har hjälpt mig i mina vägval. Jag är framför allt nöjd med utförandet av min kortlek, vilket tilltalar mig betydligt mer estetiskt än superblomman. Under redovisningens inledning gick jag in i rollen som "biologen som utformat den ultimata blomman" och öste beröm över superblomman. Kanske spelade jag rollen för väl, för många klasskompisar uppfattade den som elak och farlig då de fick en bild av att den var så stark så den slog ut alla andra växter i naturen. Min tanke med superblomman var ju snarare att den överlever allt, inte att den dödar allt annat. Skrämmande associationer till rasbiologi dök upp och jag insåg att jag inte äger tolkningen till mitt verk. Superblomman är ju emellertid en kombination av flera olika arter, vilket rasbiologerna förmodligen inte skulle gillat? Eftersom syftet till stor del var att belysa etiska frågor gällande människors vilja till perfektion i sin omgivning, är jag glad över att det väcktes diskussioner om just de etiska aspekterna. Under min process har jag hela tiden velat referera till och ifrågasätta genmanipulation och designande av växtriket för människans nytta. Med min superblomma ville jag belysa och ifrågasätta människans önskan att påverka naturen för egen vinning.
I efterhand skulle jag nog lagt lite mer fokus på kortleken under redovisningen, eftersom superblomman fick mer uppmärksamhet under diskussionen. Precis innan redovisningen slog det mig också att jag kunnat tagit med mig en kruka där jag planterat superblomman, något som faktiskt också Fredric föreslog under den avslutande diskussionen. Om jag skulle arbeta vidare med detta skulle jag vilja utveckla kortleken ännu mer. En idé vore att välkomna för ännu mer interaktion, då de som spelar spelet kunde få bestämma regler och utforma egna spelkort. Kortleken och Superblomman skulle kunna användas som diskussionsunderlag gällande etiska frågor om människans vilja att påverka naturen.
fredag 25 maj 2012
Superblomman
Ska designa min egen superblomma. Liksom frågan att designa sitt eget barn innan födseln, som varit hett debatterat i media på sistone, ska jag nu utforma en egen blomart som ska vara bäst anpassad till överlevnad. Sitter och funderar på vilka egenskaper jag ska dra nytta av från befintliga växter. Under arbetet har jag inspirerats mycket av maskrosen; en blomma som egentligen är väldigt vacker, men fått ta mycket skit för att den slår ut alla andra blommor där den växer. Den anses som ogräs och ses ofta bekämpas med räfsa och spade i trädgårdar.
Jag tänkte dra nytta av maskrosen och väva in någon av dess egenskaper i min superblomma. Till min glädje hittade jag detta citat från en sångtext, som Carl Anton skrivit, som åtminstone gav maskrosen lite upprättelse:
"Jag lät alla mina maskrosor finnas, fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut. Men det är så skönt att sitta och minnas, små solar i gräset när sommarn är slut..."
Jag tänkte dra nytta av maskrosen och väva in någon av dess egenskaper i min superblomma. Till min glädje hittade jag detta citat från en sångtext, som Carl Anton skrivit, som åtminstone gav maskrosen lite upprättelse:
"Jag lät alla mina maskrosor finnas, fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut. Men det är så skönt att sitta och minnas, små solar i gräset när sommarn är slut..."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)















