Skriv ner en oskriven regel.

Iakttagelser

Är jag en rebell om jag inte följer den Sociala normen?

Förresten:

Här kommer lite kryptisk poesi inför morgondagens utforskande:

Lek, Piaget, Vygostij 
Leker vuxna? 
Rebellion and abnormal
Breaking the law
Vågar du?
Vilka regler finns? Varför?
Detta ska jag undersöka  

God natt!

Processen processen processen

Såhär i början av gestaltningen har mitt arbete främst skett i tankarna, varför jag inte varit så bra på att uppdatera bloggen och dokumentera mitt arbete. Med erfarenhet från tidigare gestaltningsprojekt på HDK, vet jag dock att det är precis såhär min uppstart fungerar. De första veckorna går väldigt trögt när det gäller reell produktivitet och dokumentation, medan arbetet i huvudet går på högvarv: idéerna kokar över, jag tänker, associerar, kommer med invändningar, ifrågasätter, får nya idéer… Och nya… Helt normalt kan tyckas, men fasen vilken huvudvärk det kan ge.

För att fly kaoset brukar jag därför några gånger i veckan dra till skogs, där många spretiga och förvirrade tankar brukar falla på plats. Således utser jag härmed skogen som ett nödvändigt verktyg i min process.

 Nåväl... Så till saken: Var står jag nu? 

Innan handledningen i torsdags hade jag bland annat utforskat världen bak-och fram och gått på skattjakt med Barbie och Pocahontas ögon (intagandes ett miniatyr-perspektiv). 

Under handledningen associerade mina klasskompisar bland annat mitt utforskande till Svenska Hollywoodfruar, Real life Barbie och How to look like a doll-fenomenet. Detta var associationer kopplade till just Barbie som produkt och här finns såklart otroligt många viktiga aspekter att ifrågasätta, kritisera och reflektera över, bland annat frågor rörande genus, skönhetsideal och identitet. 

I detta stadie har jag dock främst använt Barbie som redskap för att utforska miljön runt omkring mig ur ett annat perspektiv (ifrån en mini-människas ögon). Fokus ligger alltså inte på Barbien i sig utan på det som Barbie ser. Barbies roll i min process är alltså inte att vara den som blir betraktad, utan att vara betraktaren. 

Ur en mini-människas perspektiv blir allt runt omkring en såkart i MEGA-size. En kapsyl kan bli en skål, en tablett-ask kan bli en brevlåda, en servett kan bli ett badlakan, en krukväxt kan bli ett träd, en sten kan bli ett berg, ett rönnbär kan bli en tomat osv. Se föregående inlägg. Viktiga ingrediens i min undersökning är, som ni kanske förstår, fantasin och leken. 

Vidare har jag försökt återknyta till den plats som hela klassen fick som utgångspunkt i uppstarten av gestaltningen, nämligen Vasaplatsen. Jag har reflekterat över staden, det offentliga rummet, hur det ser ut och vad som händer där. Vad finns det för strukturer, flöden, mönster och regler? Vad har vi för vanor och beteenden och vad är normen? Vad finns det för oskrivna regler och vem bestämmer över dessa? Är vi människor i många fall så rutinmässiga flockdjur att vi glömmer bort att reflektera över normer och strukturer? 

Så det är här jag står nu... I dessa funderingar kring fysiska och psykiska mönster i staden, vilka jag ämnar undersöka de kommande dagarna. Undrar om jag ska ta med mig Barbie, Ken och Pocahontas? Eller om jag ska lämna mini-perspektivet hemma ett tag... 

Gestaltning

Efter att under september månad betat av delkurser/moment som Samtidskonstteori och Digital dokumentation, ligger nu fem veckors GESTALTNING framför oss. Fokus ligger på processen och ramarna för uppgiften är nästan obefintliga. Jag har svårt att sammanfatta vad jag ska göra under de kommande fem veckorna eller sia om vad det ska resultera i; Med all rätt, för det är utforskandet som är primärt. 

Som inledning till gestaltningen har vi bland annat uppmanats att öppna ögonen och se saker från andra synvinklar (se tidigare inlägg) med nya/andra ögon samt att samla på saker vi hittar på stan och i miljön runt omkring oss.

I tidigare inlägg nämnde jag även kryptiskt Barbie och Pocahontas, som jag tänkte ta till hjälp av i mitt samlande, vilket i denna första etapp sker utifrån ett miniatyrperspektiv. Här är en del av dagens skörd:  

So what do we have here? One apple, a giant tin of HP-sauce(?), meat loaf(?), chickpeas(?), artichokes(?) and kalamata olives(?)...

    

Fotouppdrag

Denna vecka har vi haft digital dokumentation och foto på schemat vilket inleddes med en lektion i måndags där vi, förutom en övergripande introduktion inom de tekniska bitarna, fick veckans två fotouppgifter presenterade. 

Den första uppgiften innebar att vi skulle fota ett objekt som betyder något för oss, medan den andra uppgiften bestod i att dokumentera människor (minst två personer) som utför någon typ av syssla. Här kommer mina två foton:

Mensdjuret, oranga gubben och hockeyspelaren från Brännö. ISO: 400, Bländare: F8, Slutartid: 1/60

Byggarbetare på Grönsakstorget. ISO: 200, Bländare: F8, Slutartid: 1/2

Rökpaus

Utanför Saluhallen

Arbetsglädje

Tre personer i arbete under stängningstid. Städning, disk, undanplock och dagskassa.  

Två personer som fotar

Motsatt håll

Jag är ganska ofta ute och promenerar eller springer i Ruddalen och Änggårdsbergen (mina substitut till de Norrländska skogarna?) och efter lite spekulation har jag kommit fram till att jag, av någon anledning, nästan alltid tar samma håll runt: Nämligen MOTURS… Konstigt.

I veckan bestämde jag mig därför för att byta håll på mina rundor. Det kan verka som en futtig förändring, men det faktum att jag bytte håll genererade många upptäckter i form av nya stigar, stenar, träd, klipphällar, bänkar, former och utrymmen som jag inte sett tidigare. En annan intressant upptäckt var att jag mötte helt andra människor och hundar än jag brukar. Kanske var det mina moturs-kompisar som nu plötsligt blev synliga? I motsatt håll syntes plötsligt, naturligt nog, allt det som tidigare undgått min radar.

Något som är spännande med både Ruddalen och Änggårdsbergen är att det är väldigt kuperat och klippigt, vilket ju påverkar intrycken och vilken bild man får av helheten. Mycket nerförs-och uppförsbackar gör att det händer något, det blir bra dramaturgi i "slingan", då man får kämpa sig uppför, koncentrera sig på att inte snubbla nerför och då och då hoppa (a.k.a. leka vildhäst) över stenar och rötter. Trots att man måste ha huvudet på skaft vänjer man sig ju ganska snabbt vid sin runda och kan nästan koppla bort och gå på autopilot. Att ta motsatt håll på en rutinmässig runda kräver mer fokus och ger som sagt många nya intryck.

I skogen fick jag förresten för mig att jag ville samla på färger. Också dök Barbie och Pocahontas ständigt upp i huvudet... Mer om det sen! 

De tre små vännerna och jag

I fredags skulle vi ha med vår lilla vän. Jag var tyvärr tvungen att jobba den dagen, så min lilla vän och jag kunde inte komma. Men det kanske bara var bra eftersom jag ville ha med TRE små vänner. Istället får mina tre små vänner hävda sig här ett tag i rampljuset på min blogg. Helt okej kompensation.

Till på fredag ska vi förresten bland annat fota något objekt som betyder något för oss. Så: Heeey! Här var jag visst händelserna i förväg.

Superblomman och spelet

Nu är gestaltningsarbetet avslutat och nedan ser ni bilder på superblomman och kortspelet som jag presenterade på redovisningen. Min gestaltningsprocess innebar att jag grottade ner mig i botanik, lånade floror i Botaniska trädgårdens bibliotek, samlade och torkade växter i Linnés anda, gjorde ett herbarium, lärde mig växternas latinska namn och egenskaper respektive svagheter osv. 

Utifrån lärdomarna av mitt botanik-nörderi utformade jag spelet "The survival of the fittest", ett kortspel där olika växter ställs mot varandra under olika förutsättningar och årstider. 

Mitt tillvägagångssätt är att jag ritat av olika växter, varav en del av dem från fysiskt tillstånd (tex. vitsippan, lyckliga Lotta och krokusen som jag hade framför mig hemma), medan jag fick googla fram foton på de som jag inte kunde hitta ute. Jag gör ganska ofta så att jag rita av foton från datorn genom att ställa upp dataskärmen på något bord, också sätter jag mig på en stol en bit bort med skissblock och ritar av ungefär det jag ser. Ett lättillgängligt sätt att avbilda sådant som inte finns att rita av hemma. Superblomman (a.k.a kortlekens ess) är förresten helt tagen ur min egen fantasi, vilket kanske förklarar dess aningen surrealistiska utseende.  

Blyertsskisserna fyllde jag i med svart penna och komponerade ihop de olika bilderna så att alla olika kort skulle ha en hyffsat enhetlig profil. Jag inspirerades mycket av estetiken i gamla skolplanscher, men ville sätta en egen, mer avskalad och grafisk prägel på det hela. Jag uteslöt färg både för att jag ville rikta mer fokus på andra egenskaper (eftersom växter vanligtvis förknippas mycket med färg) och för att det tilltalade mig mer rent estetiskt. 

En mer utförlig förklaring, reflektion och sammanfattning av gestaltningsarbetet hittar ni i föregående inlägg. 

Spelets regler

Årstidskorten

Vårblommorna

  

Sommarblommorna

Höstväxterna

Vinterväxterna

Superblomman & den svaga Lyckliga Lotta

Bellus Robustus Prudens - Superblomman

Fakta om Superblomman