Såhär i början av gestaltningen har mitt arbete främst skett i tankarna, varför jag inte varit så bra på att uppdatera bloggen och dokumentera mitt arbete. Med erfarenhet från tidigare gestaltningsprojekt på HDK, vet jag dock att det är precis såhär min uppstart fungerar. De första veckorna går väldigt trögt när det gäller reell produktivitet och dokumentation, medan arbetet i huvudet går på högvarv: idéerna kokar över, jag tänker, associerar, kommer med invändningar, ifrågasätter, får nya idéer… Och nya… Helt normalt kan tyckas, men fasen vilken huvudvärk det kan ge.
För att fly kaoset brukar jag därför några gånger i veckan dra till skogs, där många spretiga och förvirrade tankar brukar falla på plats. Således utser jag härmed skogen som ett nödvändigt verktyg i min process.
Innan handledningen i torsdags hade jag bland annat utforskat världen bak-och fram och gått på skattjakt med Barbie och Pocahontas ögon (intagandes ett miniatyr-perspektiv).
Under handledningen associerade mina klasskompisar bland annat mitt utforskande till Svenska Hollywoodfruar, Real life Barbie och How to look like a doll-fenomenet. Detta var associationer kopplade till just Barbie som produkt och här finns såklart otroligt många viktiga aspekter att ifrågasätta, kritisera och reflektera över, bland annat frågor rörande genus, skönhetsideal och identitet.
I detta stadie har jag dock främst använt Barbie som redskap för att utforska miljön runt omkring mig ur ett annat perspektiv (ifrån en mini-människas ögon). Fokus ligger alltså inte på Barbien i sig utan på det som Barbie ser. Barbies roll i min process är alltså inte att vara den som blir betraktad, utan att vara betraktaren.
Ur en mini-människas perspektiv blir allt runt omkring en såkart i MEGA-size. En kapsyl kan bli en skål, en tablett-ask kan bli en brevlåda, en servett kan bli ett badlakan, en krukväxt kan bli ett träd, en sten kan bli ett berg, ett rönnbär kan bli en tomat osv. Se föregående inlägg. Viktiga ingrediens i min undersökning är, som ni kanske förstår, fantasin och leken.
Vidare har jag försökt återknyta till den plats som hela klassen fick som utgångspunkt i uppstarten av gestaltningen, nämligen Vasaplatsen. Jag har reflekterat över staden, det offentliga rummet, hur det ser ut och vad som händer där. Vad finns det för strukturer, flöden, mönster och regler? Vad har vi för vanor och beteenden och vad är normen? Vad finns det för oskrivna regler och vem bestämmer över dessa? Är vi människor i många fall så rutinmässiga flockdjur att vi glömmer bort att reflektera över normer och strukturer?
Så det är här jag står nu... I dessa funderingar kring fysiska och psykiska mönster i staden, vilka jag ämnar undersöka de kommande dagarna. Undrar om jag ska ta med mig Barbie, Ken och Pocahontas? Eller om jag ska lämna mini-perspektivet hemma ett tag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar